Jayne Svenungsson
Researcher
Liv vid språkets gräns
Author
Summary, in Swedish
I den norska författaren Hanne Ørstaviks sjunde roman Prästen från 2004 förflyttas läsaren till Nordens yttersta utposter. Berättarjaget, vid namn Liv, har som en följd av ett tragiskt händelseförlopp avbrutit sina doktorandstudier i systematisk teologi i södra Tyskland. Istället har hon förpassat sig själv till den karga Finnmarken, där hon nu verkar som präst och febrilt brottas med att ge liv åt de stora teologiska orden.
Men orden vill inte komma till Liv. Orden vill inte komma till liv. Eller snarare, de finns där, men de räcker inte till för att uttrycka det liv som Liv vill uttrycka. Orden glider iväg, blir tomma och förlorar sin mening. Det värsta som kan hända en präst – Ordets förvaltare – händer Liv.
Kanske är Liv en symptomatisk gestalt, inte bara för den postmoderna prästen, utan för den postmoderna människan i allmänhet. En människa som lever i en tid av överflöd av ord, bilder och andra simulacra. En inflation skapas. Till slut kan orden betyda allt och inget – de har tömts på mening.
Denna ordtrötthet eller misstro mot orden återspeglas på många sätt i det västerländska tänkandets utveckling under senare decennier. Inom en rad olika humanistiska discipliner har man brottats med problematiken kring språkets oförmåga att fullt ut representera eller återge verkligheten. Ju mer vi anstränger oss för att fånga och närvarandegöra meningen, desto mer blir vi varse den inneboende brist språket är behäftat med.
Samtidigt frestas man ställa frågan om detta tillstånd är speciellt nytt eller unikt. Är det inte så att det är vår mänskliga lott att leva med ett visst icke-svar, med sprickor i den berättelse som håller samman våra liv? Och har det inte alltid förhållit sig så?
Men orden vill inte komma till Liv. Orden vill inte komma till liv. Eller snarare, de finns där, men de räcker inte till för att uttrycka det liv som Liv vill uttrycka. Orden glider iväg, blir tomma och förlorar sin mening. Det värsta som kan hända en präst – Ordets förvaltare – händer Liv.
Kanske är Liv en symptomatisk gestalt, inte bara för den postmoderna prästen, utan för den postmoderna människan i allmänhet. En människa som lever i en tid av överflöd av ord, bilder och andra simulacra. En inflation skapas. Till slut kan orden betyda allt och inget – de har tömts på mening.
Denna ordtrötthet eller misstro mot orden återspeglas på många sätt i det västerländska tänkandets utveckling under senare decennier. Inom en rad olika humanistiska discipliner har man brottats med problematiken kring språkets oförmåga att fullt ut representera eller återge verkligheten. Ju mer vi anstränger oss för att fånga och närvarandegöra meningen, desto mer blir vi varse den inneboende brist språket är behäftat med.
Samtidigt frestas man ställa frågan om detta tillstånd är speciellt nytt eller unikt. Är det inte så att det är vår mänskliga lott att leva med ett visst icke-svar, med sprickor i den berättelse som håller samman våra liv? Och har det inte alltid förhållit sig så?
Publishing year
2005
Language
Swedish
Pages
58-60
Publication/Series
Glänta
Issue
4
Document type
Journal article
Publisher
Glänta förlag
Topic
- Religious Studies
- Specific Literatures
Keywords
- Hanne Ørstavik
- Prästen
- språkets gränser
- teologi
Status
Published
ISBN/ISSN/Other
- ISSN: 1104-5205